Nr 8.
Ännu ett par örhängen, ett par feta guldclips i sann 80-talsanda. Stora som 5-kronor.
Vintage från K i New York såklart.
Och så lite franskt:
Grönt är skönt.
Nu var det ett tag sen ett par örhängen var med på bloggen! De här i grön och svart emalj plus guld fick jag också när jag var i New York i februari. Par nummer 7, det vill säga: 36 par kvar att blogga om.
Bill Blass & jag.
Den här vita blusen från Bill Blass fick jag första dagen i New York nu senast. Kära K rensade ut bland hennes vita blusar och undrade om jag ville ha den. Det ville jag absolut. Helt i nyskick (som alla hennes kläder) och med finfina veck. Tack!
Le svar på le bildgåta:
Klart Annie hade helt rätt, detektiv som hon är!
Koftan är från Missoni och inköptes i en vintagebutik i New York i februari. Alla lappar fanns kvar så den var helt oanvänd. Har redan hunnit använda den massor, helt klart ett bra köp.
Glad Påsk!
Ett par riktiga påsk-örhängen i lila och gul plast. Stora som 5-kronor. Fick dem, såklart, av bästa K i New York. Inköpta på 80-talet.
Och så en bildgåta; vad är det här? (Köptes i bästa vintagebutiken på Manhattan.)
Nu åker jag till Dalarna och firar påsk! Ses snart!
Rosa + koppar + strass.
De här är ett par av mina favoritörhängen från New York. Cirka 7 cm långa, rosa plast, koppardetaljer och strass!
Sådana här kul och udda smycken görs inte längre verkar det som?
Tipsa gärna om ställen som säljer udda, snygga smycken! (Som om jag behöver mer smycken?)
Fick dem av kära K (tack tack tack) och hon köpte dem som sagt i New York på 80-talet.
----
Min dataskärm håller på och lägger av nu, skärpan är bra men färgerna är helt fel och bilden "skakar". Dödsryckningar antar jag....:(
Berlin, Berlin.
Om en månad åker jag till Berlin! Det var alldeles för länge sen jag var där, håll i hatten!
Yay.
Yay.
Pin me up.
12 centimeter brosch. Jag tror att jag ska klä mig i broscher i vår, det är det nya svarta.
Den här broschen fick jag av K i New York (varför känns det som om jag upprepar mig?) nu i februari. Gillar att den är gigantisk och att det är en del stora stenar på den. Köpt på 80-talet.
Blankt & matt.
En brosch om dagen håller doktorn borta. Har jag hört.
Den här broschen fick jag tillsammans med ett armband av K i New York. Armbandet var lite svårfångat på bild men det kommer. Blankpolerat & bortstat guld - brabra.
Broschus Gigantus.
Haha, den här broschen är underbar! Den visas nästan i sin naturliga storlek. Fick ärva den av K i New York nu i februari. Den kommer sitta som gjuten på min jeansjacka i vår!
Ang. bloggarnas påverkan & ansvar.
På flera bloggar diskuteras konsumtion och om hurvida bloggarna bidrar till det beteendet och om bloggarna har något ansvar för det. Enkelt uttyckt så tycker jag att:
ja, bloggarna bidrar till konsumtion och nej, de har inget ansvar för det.
Självklart påverkar bloggarna vår konsumtion. Jag tar mig själv som ett exempel:
Jag har inget brinnande sminkintresse men sen jag började läsa t.ex. Lipgloss Bitch så har jag inhandlat NARS-rouge, Lumene-primer o.s.v.
För min del så handlar det om att när en blogg känns trovärdig så mångdubblas bloggens påverkan. Det är här som diverse modeblaskor inte ens kommer i närheten. När en fysisk person bloggar om ett inköp (dyrt eller inte) så får man också följa hur bloggaren sen inte har råd med något annat på grund av det där inköpet (orsak & konsekvens). Det är här jag hittar trovärdigheten, i verkligehetsförankringen.
I modeblaskorna finns bara orsak; KÖP KÖP KÖP men ingen konsekvens!
Hade jag en tonårsdotter så skulle jag absolut hellre se att hon läste bloggar än modetidningar. I bloggarna finns riktiga männsikor med noppiga tights, valkar, ostrukna kläder, stökiga rum och nedbitna naglar. Dessutom finns det en direktkommunikation som är oslagbar.
När det gäller bloggarnas ansvar så anser jag att bloggarna har bara det ansvar de själva väljer att ta.
Så en stor applåd till alla slags (mode)bloggar som bjuder på sig själva!
Orange crush - reloaded.
Den här halsduken fick jag också av kära K i New York. Hon vet ju att jag inte är rädd för varken färger eller mönster så jag fick ärva den av henne. Den är köpt i stora Fendibutiken på 5:e avenyn och jag fick även lite andra Fendi-saker som jag ska visa er. När jag var där senast så tänkte hon nämligen slänga en plånbok och en väska från Fendi (hon hade redan hunnit slänga en väska) men jag tog med dem hem istället för att visa vad som kan hända.
Konsumentupplysning på högsta nivå kan man säga.
Napoleon & jag.
Ett par örhängen med Napoleon - check!
Tänk vad mycket livsnödvändigt det finns där ute - jag älskar det! De här silverfärgade örhängena med bronsmynt föreställande Napoleon fick jag också i New York. Designade av en firma som heter Les Bernard som jag inte alls kände till innan men nu har jag hittat mycket fint som de gjorde. Kolla bland annat här och här.
Örhänge nummer 4. Bara 39 par kvar att blogga om - säg till om det blir tjatigt...
Art deco never goes out of style.
Den här broschen är en av de 12 som jag fick av kära K i NY.
En underbar art deco-brosch, cirka 7 cm bred och med svart emalj och markasiter.
Måste komma på någon bra förvaring för alla juveler som jag har. Kanske ska jag göra en Clara?
In-your-face-örhängen.
De här är ännu ett par NY-örhängen. Helt enorma och underbara! Gissar att själva "ringen" är cirka 7 cm i diameter. Guldiga med brunorange stenar. Yay!
Manligt?
Om man nu tycker att juvelbeströdda män är manligt så kvalar nog dessa manschettknappar in på förstaplatsen över manliga juveler. Motivet föreställer gruvtruckar och jag gissar att de har varit något som företag har delat ut till anställda? Vet någon av mina läsare mer så får ni gärna höra av er. Köpte dem i januari till sambon och de blev snabbt hans favoritmanschettknappar. Köpta secondhand för 15 kr.
Sneaky snake*.
Ett stycke brun ormskinnsväska från Argentina. Finns ett axelband nerstoppat i den så den blir användbar i sommar. Tyvärr är ju annars kuvertväskor de mest opraktiska väskor som finns - och de finaste.
Igår gjorde jag secondhandbutikerna i Linköping och säga vad man vill om Linköping men secondhandkommersen här är riktigt, riktigt bra! Nu ska jag sätta upp nya gardiner.
*det här med rubriksättning är svårt.
Jag skulle kunna tänka mig ett par vädurshorn.
En av favoritbroscherna som jag fick i NY; en stenad vädur.
Ca 5 cm hög och fina lila och röda stenar + gröna ögon.
Kom att tänka på hur vackra just vädurshornen är, tänk er själva löpet:
"Sommarens hetaste modeaccesoar: Vädurshorn!"
Först maskeradmasker, sen Musse Pigg-öron och nu Vädurshorn.
Dags för kaffe tror jag.
Orange reptile.
Orange retilörhängen - check! Dessa är nummer 2 av 43 par örhängen som jag fick i New York. Stora som 5kronor och så har ju världens bästa K ägt dem. Jag fick en väska som matchar dem också.
Min Bottega Veneta part II.
Alla väskor från Bottega måste ju ha något flätat och på sidorna av min väska så hittar man dem. När jag kom hem så hittar jag skötselråd och en medföljande spegel i en av innerfickorna. Till och med spegeln är märkt Bottega Veneta. Axelremmen är lång och väskan är ungefär i A4-storlek. My baby!
Min Bottega Veneta.
Påsen i innelägget tidigare inhöll my precious.
Do the hustle?
Det här är ett par helt underbara, älskvärda örhängen av arten gigantus. Ca 10 cm långa. I rosa plast, stora strasstenar och pärlor! De har clips på mitten så 5 cm går nedanför örnibben och 5 cm klättrar uppför den. Dr Spock på kokain ungefär? De här örhängena borde egentligen ligga under kategorin "Kärlek" om jag hade någon sådan. Jag fick dem av släktingen K i New York, där hon köpte dem i slutet av 70-talet. Disco!
En annan sak som borde ligga under kategorin "Kärlek" är innehållet i den här påsen. Fortsättning följer.
