Krimskrams - livsnödvändiga secondhandfynd.

Är egentligen ingen halsbandsmänniska men det här vintagehalsbandet i guld och svart emalj är en favorit.
Det ligger fint på nyckelbenen och är TUNGT. I like!
Från firman Monet.

Och....halsbandet fick jag av snälla K i New York.
Jag kommer aldrig kunna blogga klart om alla saker jag fått av henne tror jag.

Med bud från New York kom det här vintagehalsbandet för några månader sen. Stort, grönt och silver.

Har lite problem med smyckesförvaring nu, den nyligen uppsatta Stringhyllan i badrummet håller på att duka under på grund av smyckestyngden den får bära. Är det inte komiskt så säg? En BOKHYLLA pallar inte mina smycken?!

Bästa halsbandet på länge! Känns som om jag upprepar mig en aning. Men det här halsbandet är verkligen ren lycka! Stort, blaffigt och ganska på gränsen till osmakligt.

Igår bokade jag en resa till Berlin! Åker i slutet av september. Precis vad jag behöver just nu.

Ett stycke granathalsband - check!
Köptes på en sommarloppis i bästa Dalarna för 5 kr.

Kommer ihåg när jag skulle konfirmera mig, jag önskade mig granatörhängen, granatring och granatberlock (halsband var för dyrt). Mamma tyckte att det var värsta sortens tantsmycke och ryste av att se dessa förhatliga granatsmycken. Men jag fick det jag önskade mig iallafall.

Det som skulle vara riktigt häftigt i granat är ett par enorma örhängen eller ett enormt halsband. Mitt nästa mission alltså!

Ett halsband i silver, med grön sten, inhandlades på i en secondhandbutik under semestern. Kostade 10 kronor. Bäres med fördel tillsammans med 16 andra halsband. Det kvittar vilka trender som kommer och går i landet mode, jag kommer alltid älska att accessorize up.

Kuriosa: Sen min bloggstart har jag bloggat om gröna stenar i silversmycken.
Här här här här här här och här.

Rykande färskt loppisfynd! Ett halsband i formen av en liten, liten kotte. Känns som om jag har sett något liknande förut, av en svensk designer men jag kan inte komma ihåg vem/vilka?

Kostade mig 10 riksdaler.

Jag använder nästa aldrig halsband så den här berlocken tänkte jag fästa på ett armband istället.Berlocken köpte jag i favorit-secondhandbutiken i julas för 5 kronor. Silver och med en liten ametist infattad. Jag fortsätter att verkligen gilla stenar i smycken men inte på det där Kumkum-sättet. Vet inte hur jag ska förklara det bättre.
 
Nu måste svärmor snart komma så att hon får lära mig hur man skapar snygga smycken -
jag kan noll om det men vill väldigt gärna lära mig.

När jag var i New York i oktober så blev det hastigt och lustigt så att jag skulle gå på ett bröllop. Svart BCBG-klänning inhandlades snabbt, svarta stövlar och ett armband fick jag ärva efter min kära släkting. Halsbandet på bilden fick jag låna av henne. Är man svartklädd på ett bröllop så får man ju se till att blinga sig lite extra.
Bröllopet var magiskt men det hör inte hit ;) 

I alla fall, efter hemkomsten till Sverige så gick det några veckor och sen kom ett paket från Amerikattt till mig. Där i låg bland annat det här halsbandet. Tack!

Jag fortsätter att hamstra bronssmycken, det här är ett av det bättre faktiskt. En bronsfågel från KalevalaKoru som är så fin, så fin. Köpt i en av  stadens secondhandbutiker för en påse chips ungefär.

I senaste numret av Antikvärlden så tipsar de om ett kommande, hett samlarområde:
Bronssmycken av Sarpaneva.

Tsss.....old news!

Ytterligare ett ÄCKLIGT halsband - hurra!

Köpt i bästa secondhandbutiken och också det här är från finska Kalevala Koru. Jag måste verkligen älska bronshalsband så som jag hamstrar dem? Vem vet, kriget kanske kommer och bronshalsband blir den enda gångbara valutan? Då är jag beredd!

Till min lycka så har jag funnit ännu ett silverhalsband med torkade blommor på en loppmarknad. Det jag nu funnit är bra mycket större än den jag hade sedan tidigare. Bäres alltid tillsammans. Underbar tant-varning på dessa.

Jag har en livslång kärlek till alla mina "fynd". När jag backar bakåt i min blogg så ser jag ingenting som jag nu, idag, tycker är fult eller som jag ångrar att jag köpte. Vilket borde betyda att jag inte köper trendiga saker utan håller mig till en superklassisk stil...? Ändock så älskar jag spjutspetstrender så som neon, lackleggings och konformade klackar. Enkelt sammanfattat; jag gillar gamla, ärvda ting och det nynya.

Återstår att se om jag gillar lackleggings om 3 år.

Halsringen på bilden fick jag ärva av bästa A för cirka 5 år sedan.  Hon tyckte inte tyckte att "gamla tanter med rynkig hals" ska bära sådana halsringar längre. Jag älskar den! Tjock, i silver och schnygg.

Ibland hittar jag saker som är mer spännande än andra. Som det här smycket ovan. Jag kallar det en berlock då jag förmodar att de ska hänga på en kedja/skinnsnöre eller liknande. Berlocken har ett stelt hänge (det til vänster i bild) och föreställer - ja, vad? En käft skulle jag säga, en hästkäft, eller en dinosauriekäft men en käft är det nog.
Vi säger det.

Bak i "nacken" finns det tre olika stämplar varav en är en silverstämpel.

Det som gör mig så exalterad är att jag aldrig sett nåt liknande förut. Aldrig sett förut = mycket bra.

Ett äpple är ju sällan fel - dock kan det bli jäkligt uttjatat.

Det här gröna jadeäpplet köpte jag i en secondhandaffär för 1 kr. Komplett med guldlöv och allt.  Eftersom jag är förtjust i berlockarmband så hänger det tillsammans med en massa andra berlocker på ett armband.

Ju fler desto bättre - för mycket är inte nog.

Tre stycken finska bronshalsband känns ju som en basgrej i smyckesgarderoben. Just det här halsbandet köpte jag åt min mamma för 15 år sedan och...ja....hon har väl inte direkt nött ut det så när jag var hemma i julas så gav hon glatt tillbaka det. Halsbandet är ett bronshalsband från finska KalevalaKoru och det är riktigt läbbigt. Ser ni hur de där små "trattarna" sträcker sig efter en och vill liksom suga sig fast? Brrrr.

Alltså, det är verkligen läskigt - på riktigt.

Hittar jag några fina, gamla berlocker så köper jag dem alltid. Den här (och en till) köptes för att eventuellt fästas på ett armband. Just den här berlocken förbryllar mig; det finns två stämplar på den men de är inte svenska. Mysterium, mysterium - jag känner mig som Ture Sventon! Äkta eller ej - jag gillar den, speciellt äggformen och de 8 stenarna.

En annan sak  gällande smycken: Ofta säger folk till mig;
-Ååh ett sånt där halsband/armband/ring/brosch hade jag också förr! Tänk att du har sparat det.

Slänger man smycken? Är jag konstig som inte gör det?
Bor man i dagens samhälle så trångt att man fengshuiar bort minsta lilla brosch?
Är minimalismen roten till allt det onda i världen?

Uppdatering: Är jag 100 år?

Jag är tillbaka. Efter semestern i Frankrike så fick jag ett grymt ryggskott som ännu inte har gett med sig helt. Därav mitt långa "semesteruppehåll". Men nu är jag som sagt tillbaka.

Pärlhalsbandet på bilden köpte jag strax innan avresan till Frankrike, varckra pärlor och vackert lås men är det äkta? Jag smaskar på pärlorna men kan ändå inte avgöra om det är the real deal.

Äntligen har jag ett korallhalsband i min ägo. Kul att jag lyckades hitta ett lagom  till sommaren, ett ännu större plus hade varit om det hade varit riktigt, riktigt stort och tjockt. Köpt secondhand.

Jag är en sucker för nostalgia så när det här silverhalsbandet dök upp så blev det ett köp. Berlocken innehåller pyttesmå torkade blommor och jag minns hur enormt poulära de här berlockerna, armbanden och broscherna var under det sena 80-talet. Ännu ett exempel på halsband som många mammor hade...

Jag börjar bli gammal.

Det här smycket har min mamma ärvt av sin mamma och jag har ärvt det efter henne.
"Smycken ska man ge bort medan man lever -
då vet man att smycket hamnar hos någon som passar i det -
och annars missar man att få ge bort något och se någon glädjas."

Halsbandet är i silver och har en ametist innefattad i mitten. Ibland använder jag smycket, ibland får det vila i flera år. Gillar att orginalasken finns kvar - med likadan lila färg på sammetsbotten.